Pigliucci: Nonsens på styltor
Bilden visar den amerikanske filosofen Massimo Pigliucci (uttal: pilótji). Han började sin akademiska karriär som evolutionsbiolog, men mitt i livet sadlade han om, återvände till skolbänken och läste vetenskapsfilosofi. Studierna bar frukt. I dag är han professor och undervisar vid New York University.
Pigliuccis stora intresse rör logisk analys och kritiskt tänkande. Det är också ämnet för hans bok ”Nonsense on stilts”, som konstaterar att människan visserligen är en förnuftig varelse, men att det samtidigt tycks ligga i vår natur att återkommande begå vissa typer av tankefel. Mycket vanligt är till exempel det logiska felslutet post hoc, ergo propter hoc, vilket betyder ‘före detta, alltså på grund av detta’. Det innebär konkret att vi gärna tror att en händelse A är orsak till en händelse B bara därför att A inträffar före B. Av tidssambandet gör vi alltså ett orsakssamband, även om det inte finns någon som helst grund för det antagandet. Alla vidskepelser vilar stadigt på det här felslutet. Faktum är att moderna experiment visat att råttor beter sig förnuftigare än människor när det gäller just kausala samband. De förleds inte av irrationella förväntningar utan går uteslutande på erfarenhet.
Nu möter man ibland åsikten att skeptiker är tråkiga och missunnsamma människor som förnekar livets känslomässiga dimension, men inget kan vara felaktigare. Pigliucci betonar att människan är en blandning av förnuft och känsla, och att rationalitet inte alls är svaret på alla livets frågor. Men det hindrar inte att det moderna samhället utsätter oss för olika komplicerade logiska situationer – vid morgontidningen, framför TV:n, i valbåset – där vi onekligen skulle ha glädje av lite mera kvalificerat kritiskt tänkande.
Det kan inte nog betonas: Skepticismen är en omtänksam skola som vill skydda människor från religiöst, ideologiskt och kommersiellt geschäft genom att lära dem grundläggande källkritik. Våra val i livet ska naturligtvis vila på sann och relevant information – inte på vad demagoger, charlataner och andra jäviga figurer påstår. Ibland får vi hjälp av undersökande journalister som tar sitt yrkesval på allvar, men ytterst måste vi alltid lita till vår egen förmåga att kritiskt värdera information. Där erbjuder Pigliuccis bok en värdefull uppsättning exempel och verktyg för den som inte vill bli förd bakom ljuset.
/Peter Lindqvist